Där endast din röst skänker glädje

Jag har fått dom vänner som jag förtjänar, brukar jag säga till mej själv i min ensamma hjärna.
Jag samlar burkar och flaskor som jag aldrig pantar, men är beredd att sälja dom för ett par humana slantar.
Jag skrattar utåt när det börjar att våras, fast inombords är det bara sorger och tårar.
Det är stället där endast din röst skänker glädje.

Jag lever ganska insluten och stängd, fast öppna dörrar är allt jag har i detta regn.
Jag springer ett mara bara för att jag vill bevisa något, och har inte ett dugg med att göra att jag vill må gott.
Jag hoppar hoppar och hoppas vi ses snart, i juni har vi pratat om men vart?
Där endast din röst skänker glädje