Meningslösheten biter mig i hälarna.
Varför sitter jag här och trånar efter dig bäste broder?
Jag sa mina ord, och jag menade dom.
Varför?
Nu ligger du där och biter mig i hälarna.
Meningslösheten fnyser åt mig.
Vad har jag gjort dej evighetens eviga meningslöshet?
Du tuggar på mina tofflor, låt dom vara!
Vad?
Du är så vacker, låt mej kyssa dej.
26.11.09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar