Du sitter i mitt knä full utav spriten du bryggt. Jag sitter på stolen orakad och luktar dagens mat-os. Du kramar mej på något märkligt sätt, och ditt leende är så stort och varmt. Det vackraste leendet jag någonsin sett. Det var längesen du gav sådan kärlek. Det var längesen du gav kärlek. Du klappar mej på kinden och jag är din katt. Punken skriker ifrån högtalarna ifrån det fullbelagda rummet bredvid. Du säger att jag är söt som en katt.
Det var då.
Nu sitter jag på stolen full utav spriten du har bryggt. Sitter ensam med ett orakat ansikte och luktar tider som flytt. Jag nyper mej i armen på något märkligt sätt, och försöker torka dom tårar som för längesen torkat. Då var sista gången du gav sådan kärlek. Då var sista gången du gav kärlek. Jag gömmer ansiktet i händerna, jag är ett skadat djur som slickar mina sår. Punken skriker åt mej att vara rebell och stark. Jag är en svanslös katt med nyklippta klor.
Det är nu.
3.3.10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar