Till en riktig Björn

Okej.
Sitter i vanlig ordning och försöker finna någon form utav hopp.
Glaset i min hand, som så ofta förr är där i min hand skänker mej ingen tröst.
Lyckan har tittat till hos mej ibland, jag ska inte förneka det.
Men den ända riktiga lyckan har varit en riktig Björn.

Vinet gör mej inte bara berusad. Vinet får mej även att tänka klart.
Jag är full nu, men tänker ändå mycket klarare än jag gör som nykter.
Tro aldrig på folk som säger sej älska dej. Dom ljuger.
Tro inte på kärlek utan sex, för sexet kommer alltid finnas där.
Utan sex, ingen kärlek.
Sånt vet en riktig Björn.

Jag har alltid varit ärlig i mina ord som jag skriver.
Även om jag ljuger i dom i tal, så skriver jag ärligt.
Varför skulle jag annars skriva? Egentligen skriver jag ju bara till mej själv för att kunna få perspektiv på mena känslor.

Nu kan jag ju ärligt säga att det inte hjälper. Inga känslor är nog bättre än några känslor alls.
Du ska verkligen veta att den som säger att den älskar dej inte gör det, den vill ha nåt utav dej. Den kommer aldrig ge dej något.
Du ska lita på din känsla att du är ett offer under denne.

Vi kommer trampa i samma fälla om och om igen, och låta oss bli lurade utav dem som vet hur man utnyttjar våra känslor. Hur mycket vi än vet om det så kommer vi att lida.

Men jag har träffat en människa som gett mej något. Som gett mej mer än tagit. Som faktiskt älskade mej, och som jag älskade.
Någon som jag gav allt till.
Någon som gav mej riktig lycka en tid.
En riktig Björn.

Under andra omständigheter och andra tider så tror jag än idag att det vore vi.