Poesi räcker inte längre

Nä. Fan heller. Jag har inte gett upp. Jag slåss ännu. Fast poesi räcker inte. Jag slår hårdare nu. Jag träffar säkrare och är inte längre rädd. Poesin räckte inte.

Jag slåss inte längre med demonerna som funderar över vin. Jag slåss mot er.
Kära bröder och systrar. Dom ni en gång var blir ni aldrig igen. Ni kommer vara samma demoner som vinet en gång var.

Jag skulle gärna förklara vad jag menar, men poesi räcker inte längre.

Äntligen kan jag vara glad över ett Nobelpris. Äntligen kan jag tycka att något var rätt. Äntligen kan jag förlika mej med "mänskligheten". Äntligen kan jag tro på något. Poesi räckte inte.

Poesin gjorde mej aldrig lycklig eller stark. Poesin gjorde mej aldrig rädd.

Poesi räcker inte längre