Oidipuskomplex

Det hindrade oss ifrån att vara naken, och gjorde oss svaga som lamm
det fick mej att hålla mej vaken, och mitt hår att undvika en kam
Jag ville vara rock n´roll för dej, och inte ost och kex
men den grejen var aldrig min grej, och din var ett Oidipuskomplex

Det gjorde så det aldrig skulle bli vi, och gav oss käppar i hjulet
Vissa säger så och andra säger si, men jag frös i skjulet
Jag ville bo fritt ifrån alla, men du i ditt annex
Vad ska vi det annars kalla, om inte Oidipuskomplex

Det fanns regler som bara fanns i ditt skal, men som bara finns för de klena
men jag gillar att vara oral, och inte titta vad som finns mellan bena
en hund kan heta tussen, och inte alltid Rex
du var rädd för pussen, på grund av ditt Oidipuskomplex

Jag antar att du få leva med mamma, och aldrig får vara fri
du kommer nog aldrig sluta amma, och aldrig lär det bli vi
aldrig mer nå´t smek, och knappast något sex
du är inte vek, du har Oidipuskomplex

Aldrig mer att ligga och mysa, dricka vin och äta "tex mex"
min lampa har slutat att lysa, tack vare ditt Oidipuskomplex
Mitt hjärta kommer att frysa, tack vare ditt Oidipuskomplex

För gammal

Jag är för gammal för kärlek och annat trams.
För gammal för ömhet och för att må bra.
Min ålder har stigit mig upp över huvudet.
Ändå så har jag håret kvar.

Jag är för gammal för att vara ung.
För gammal för skönhet och lustar.
På tok för gammal för att inte vara sliten.
För gammal för att få ha dej i min famn.

Jag är så gammal så att jag inte behöver bry mig.
Så gammal att jag kan ha kul.
Så jävla gammal så att det vackra är ett minne.
För gammal för erotiken.

För gammal för att kalla alkoholism fest.
För gammal för att säga att det är för att jag är ung.
Så pass gammal så jag står hela vägen.
Men gammal nog att vilja vara ung.

För gammal för cirkus.
För gammal för tivoli.
För gammal för djurpark.
Ändå så är jag för ung.

Jag pratar om döden...

Vin äger

Jo, jag försöker att vara en flaska lagrat vin. Den som öppnar mej ska känna doften.
Jag är ett par år nu, som en god flaska lagrad. men dåligt vin blir till vinäger.

Jag har alla druvor i min kropp. Jag har druckit dom. Men för många druvor blir vinäger med åren. Man ska aldrig blanda druvorna. Det lärde jag mej i Italien...

Jag är en "bag in box". eller en "bög i box". njut mej jävligt fort och lagra mej inte. Innan du vet ordet av så är jag vinäger.

Jag är gammal nu. Reserva eller ej bestämmer du. Kanske Grand???

Inget för mej

Jag har provat att röka marijuana med viss finess
Har testat extacy, men de var mest tristess
Snortat kola och haft jävligt kul
Lsd gjorde världen jävligt ful

Tror jag gjort fler saker än du

gud förlåter...

Kanske är det London som ropar?

Sitter här åter igen med vin. Tänkte skicka dig ett sms. Tror inte jag gör det. Sms blir alltid så personliga. Meningen är väl ändå att vi inte ska vara personliga? Kanske är det London som ropar mitt namn, jag hör bara att jag måste här ifrån.

Du vill se mej som stark. Faktum är att alla vill se mej som stark. Alla vill se alla som starka. Men nu måste du vara stark och klara dej, för jag måste försvinna. Kanske är det bara London som ropar mitt namn, men jag måste här ifrån.

Vi har staplat betong på tändstickor länge nog nu. Vi bygger höga torn utan någon grund. Vi är inte bättre ingengörer än dom var i Piza för länge sedan. Jag tänker riva det innan det rasar. Nu när London ropar mitt namn, så tänker jag lyssna och lyda.

När jag inte är stark så gråter jag. Jag gråter nog oftare än de flesta. Jag är aldrig stark när jag är ensam. Oftast är jag ensam. Jag är trött på gråten när jag inte är stark. Ifall nu London ropar mitt namn, så kanske ensamheten är ett minne blott.

Minns inte när vi senast kysste varandra. Minns inte när vi älskade. Vet inte ifall vi älskar, om vi älskar eller vad vi älskar. Jag älskar att höra att London kanske ropar mitt namn. Älskar mina fantasier att kanske vaknar där igen.

Mina nya planer om det nya är bara fantasier. Mina tankar att det kanske går är rena drömmar. Egentligen är du bara en fantasi och en dröm. Med all säkerhet så är det en dröm att London ropar mitt namn. Men jag vill verkligen dit.

En dröm är en tanke, utav en tanke kan man bygga en dröm. Du fanns tänkte jag, så jag skapade en dröm. Nu drömmer jag om att sluta tänka. Kanske är det London som ropar mitt namn. Men det är dags...

Färdig

Tänk ändå att det tog över 32 år
När jag var 15 trodde jag att det skulle ta max 5 till
När jag var 20 så var jag fortfarande nödig
Nu är jag över 30 och färdig

Mitt sista inlägg kommer ifrån ett hotellrum någonstanns där jag trivs
Mitt sista inlägg kommer att handla om mitt liv senare som jag aldrig får uppleva
Mitt sista inlägg kommer handla om lycka och evig glädje
Jag har inte skrivit mitt sista inlägg än

Det är så mycket jag ångrar som jag aldrig gjorde
Så mycket som jag aldrig vågade
Jag kommer aldrig ångra något jag gjort
Bara allt det där jag var rädd för och aldrig gjorde

Mitt liv i text som jag skriver ifrån ett hotellrum där jag trivs kommer handla om lycka och glädje
Det kommer handla om mitt fortsatta liv där jag inte längre kan delta
Mitt liv i text kommer att få ett lyckligt slut
Allt ska börja den dagen jag sitter på hotellet

Minns inte vart jag började
Men nu är jag färdig

Poesi räcker inte längre

Nä. Fan heller. Jag har inte gett upp. Jag slåss ännu. Fast poesi räcker inte. Jag slår hårdare nu. Jag träffar säkrare och är inte längre rädd. Poesin räckte inte.

Jag slåss inte längre med demonerna som funderar över vin. Jag slåss mot er.
Kära bröder och systrar. Dom ni en gång var blir ni aldrig igen. Ni kommer vara samma demoner som vinet en gång var.

Jag skulle gärna förklara vad jag menar, men poesi räcker inte längre.

Äntligen kan jag vara glad över ett Nobelpris. Äntligen kan jag tycka att något var rätt. Äntligen kan jag förlika mej med "mänskligheten". Äntligen kan jag tro på något. Poesi räckte inte.

Poesin gjorde mej aldrig lycklig eller stark. Poesin gjorde mej aldrig rädd.

Poesi räcker inte längre

Små små stunder

Små små stunder någon gång ibland
Så låter jag mig luras utav lyckan och ta dess hand
Ibland följer jag med den ett tag
För att åter ännu en gång få ett bakslag
Små små stunder någon gång ibland
Sen står jag där igen på ruinens brant

Små små stunder någon gång ibland
Låter jag mig luras till att jag har starka band
Till någon som äntligen älskar mig och jag tillbaka
För att ännu åter en gång på bitterhet få smaka
Små små stunder någon gång ibland
Lämnar jag allt med blodad tand

Nykter?

Jag borde verkligen inte dricka mitt vin idag, jag borde verkligen låta bli. Sanningen jag visste fanns har slagit mej i ansiktet. Jag hann aldrig ducka. Med krossat hjärta och sårad själ så sitter jag här med vin i mitt glas och lyssnar till det deppigaste jag kan finna för tillfället.

Jag vet att ifall jag dricker mitt vin idag så kommer det sluta med att jag bryter ihop igen och kommer längta efter att göra lidandet kort ännu en gång. Med blodiga händer och inslagna knäskålar så kommer jag vakna gråtandes ännu en gång.

Jag sitter här med avklippta fingrar och mosade fötter och sörplar i mej mitt vin. Vinet är rött som blodet som rinner ifrån min avskurna handled. Jag borde inte dricka mera nu, jag borde hållt mej till planen. Jag hade klarat mej bättre om jag låtit bli. Jag vet det, så är det alltid. Ändå så kan jag inte låta bli att dricka när jag gråter.

Jag kan inte låta bli att dricka när jag skrattar, springer, hänger mej eller är vaken heller. Kniven i hjärtat skaver när jag försöker skratta åt eländet. Svärdet du högg i ryggen smärtar hela dagar.

Sitter här med vin i mitt glas. Mina öron är avskurna, ögonen rinner av tårar och blod. Sanningen du aldrig sa men som var sant har jag sett är sann.
Dina lögner är synade och ditt eviga tigande har förvandlats till utslagna tänder i min käft.

Är det här över nu? Är det här sista sorgen som du orsakar mej? Kommer jag kunna vara ifrån dej nu?

När jag nyktrar till nästa gång så hoppas jag att du bara är ett minne. Att jag kan vara stark nog att inte falla tillbaka igen. Att din smutsiga kuk förblir äcklig och att dina lögner får mej att förstå. Med dobbar i benet och avskuren kuk så ska jag glömma dej.

§24 : 12

Sommaren är nästan glömd. Man har nästan glömt hur varm solen var och svettet som alltid kom tillbaka, fast man just tvättat bort det. Isen i drinken har knappt hunnit smält innan den åter fryser till is.

Höstrusket hinner knappt bita mej i fothälarna förrän den står för dörren. Och där står den så jag får svårt att komma ut.

JULEN!

Glitter och glamm så man får svårt att komma ihåg de mörka kvällarna och de kyliga vindarna. juleljus och granbarr ger oss värme. Barnen är glada och förväntansfulla. Deras föräldrar vandrar leendes fram längs pyntade skyltfönster glada i hågen, och med en fridefull julstämning i blodet.
Som de lyckligt lottade människor vi är, så har vi mycket snö och sådär "lagom" kallt. För inte finns det väl några dåliga väder? Det finns ju bara dåliga kläder.... Ni vet nog allt det där....

Nä fan. Jag sitter som en äkta slusk och ljuger ihop något för att jag vill ha det som er. Jag vill känna frid och fröjd, underbar stämning och hela den där "finare att ge än att få"-känslan.
Eller vill jag det?

Glitter och glam bländar mej genom fönstret så jag inte kan sova. Katten har pissat på granen, och leker med kulorna som den värsta Claes Elfsberg så hemmet behöver saneras. Barnen är panikslagna över vilken förälder dom ska fira jul hos. Mamma sörjer sin tredje överkokta skinka som hon i ett "sista försöket"-försökt inhandlat på statoil. Den enda som är full (och då inte fridefull) är pappa som antagligen har en jävla massa promille i blodet.

LAGOM

Den gamla vikingaseden om "lagom" har varje själ tagit till fasta. Pappa hävdar att han inte är full utan bara lagom. Mammas skinka är bara sådär lagom överkokt och barnens pissnödiga panikgråt är utav lagom proportioner.

Vädret är åt helvete och jag längtar till solen. Glöggen fryser till is och jag längtar till is-fyllda drinkar på någon paradisö. Lägenheten stinker instängt och jag längtar till uteserveringarna. Eller gör jag det?

Är inte hela tanken med att bosätta sej i kalla svedala, den att vi ska kunna uppskatta det bra när det äntligen händer oss? Att vi när det är som kallast ändå kunna längta till kärlek, sommar, sol och kanske till och med juletider?

Ibland kanske även kunna vara stolta över våra vikingar och deras myntande utav det fåniga uttrycket "lagom".
Vi kanske vill ha våran coca-cola tomte. Vi kanske vill ge våra barn en massa skit dom inte vill ha, och som för den delen inte någon vill ge. Kunna fira våran falska jul tillsammans med släktingar vi egentligen hatar, och antagligen inte kommer se oftare än så förrens den dagen kommer och dom ligger där i kistan.Vi kanske vill köpa ihjäl oss och låta oss luras utav halva priset på pepparkakor samt mellandags-rea.

Men låt oss då göra det. För någonstans, bortom allt det där så kanske det ändå är kärlekens budskap som vi firar.

FAST ÄNDÅ...

Eftersom nu allt ändå är ett jävla hycklande så kanske vi borde slå ihop allt till en enda stor högtid. Vi föder barn som vi sedan ska gå och gnälla över att vi skaffat. Ordna barnvakt och klaga över uteblivet sexliv. Så de e ju inte mycket att fira att man fått barn.
Studenten är ju i ärlighetens namn inte heller mycket att fira. Man ska fira att man kastas ut i en hopplös framtid utan jobb och borgare som styr landet.
Alla dessa storhelger då man måste träffa en massa människor man egentligen avskyr värre än Fritzels källare. För att inte tala om begravningar.

"Moster Anna har dött". Jag har ingen aning om vem den där "moster Anna" är. Men likt förbannat så ska jag på hennes jävla begravning tillsammans med en massa andra hycklare, och försöka se ledsen ut. För att inte tala om den där vidriga smörgåstårtan man ska äta efteråt som någon farmor med gula fingrar har petat tonfisk i.
Nä, låt oss slå ihop allt. En gång om året. Endast en så firar vi.

HYCKLARDAGEN

Då jävlar ska det hycklas åt höger och vänster, och vi ska låtsas tycka om varenda skapelse som är i vår närhet. Ge presenter helt galet runt omkring oss och tacksamt ta emot skiten vi får. Dansa runt grisar med påskägg i munnen och hyra in präster som strör lovord över ännu ej döda.

Låt oss införa en sådan dag, så man kan vara ärlig resten utav året.