Hatt

Varför gör jag såhär mot mej själv igen?
Kan jag inte bara ge fan i det?
Är så trött på att bli kär

Av någon anledning blir jag så sjukt förälskad
Borde jag inte lärt mej att kontrollera mina känslor, och inte ge efter för kärleken
Jag blir bara okotrollerad, och det slutar med att jag blir ledsen

Du är fantastisk och unik, precis som din hatt
Du kanske älskar mej, älskar mej inte, eller du kanske inte vet
Eller du kanske inte låter dej styras utav känslor, och älskar mej lite då och då när du behöver kärlek

Under din hatt finns så många kloka tankar, inne i min skalle råder det förvirring och det gamla vanliga kaoset

Mitt huvud är oftast fyllt utav alkohol och sentimentala tankar

När jag säger att jag älskar dej så menar jag det
Jag är förälskad igen, för sista gången ännu en gång

Hoppas jag får en tid med dej
Vet att det inte kommer vara för evigt
Jag tror inte att jag kan hålla fast vid något viktigt i mitt liv
Och du kommer tröttna på mej, det gör man

Men innan du går
lyft på din hatt
Ge mej en sista kram, så ska du få min välsignelse